Song to the Siren

Jeg klarer ikke helt å bestemme meg for om jeg liker denne eller denne versjonen best. Eller denne, som for meg for alltid vil være den primære...

Mer kritikk

Litlive #38 - oktoberutgaven - er klar: der ønsker René Jean Jensen velkommen til en "ugidelig og stærkt bebrillet læsning af Ovids Elskovskunst", mens Jon Helt Haarder skriver litt om biografismer generelt og Niels Franks nyeste bok Tak for i går spesielt; og der skriver Julie Bjørchmar om Pia Tafdrups nye diktsamling Tarkovskijs heste, som er viet minnet om hennes far, mens Astrid Fosvold kommer til å tenke på opplevelser fra studietiden ved UiO under lesningen av Helene Uris De beste blant oss.

Apropos kritikere: Ny Tid kan melde at det endelig kommer et eget arbeidsstipend! Så nå er det bare å begynne å sloss, om hvem som skal få dele de 400 000 kronene fra herr Giske...

Kritiker med kritikk av kritikken

Ofta får jag känslan av att problemet är "ptolemaiskt", dvs att felet inte nödvändigtvis ligger på observationsnivån utan i en felaktig utgångspunkt (alltså att jorden befinner sig i solsystemets centrum). Korrekta observationer inordnade i en diskutabel helhetsförståelse. Okej, det låter sig kanske alltid sägas. Sådär lite småsurt - eller bittert, till en bartender. Men om det ligger nåt i min aning så kunde vår tids estetiska ptolemaism definieras som en tendens att utgå från en alltför bestämd uppfattning om hur och vad poesi är och gör, och i förlängningen kanske också varför man skriver/läser poesi; och de avvikelser från denna uppfattning som noteras ordnas in som epicykler. Det är säkert mer komplicerat än så, men jag har bara förvånat (eller snarare lite förundrat) kunnat konstatera att knappt en enda recensent har nämnt att Om det håller om faktiskt, jämte det formalistiska draget, också handlar om nåt, t ex min pappas död i cancer (vilken jag explicit ägnar säkert en fjärdedel av boken åt).

-- Niklas Söderberg imøtegår anmelderiet i artikkelen "Ett skott i foten, med viss precision" i det splitternye nordiske tidsskriftet Kritiker, som ankom Englegården i går, i en pakke påklistret polske frimerker.

De eksemplariske europeere

har skrevet brev til den iranske presidenten.

Ah, mon coeur...

Militære / operasjonar skal gje historia eit nytt hjerte, transplantasjonar med juridisk / presisjon i grepet kring hjertet, eit fast omgrep kring hjertet, muskelen utan // feste, denne muskelen utan muskelfeste, denne frie muskelen, fritthengjande / i aorta, heng og dinglar, nærmast, ei usikra montering, så uforsvarleg montert, / denne muskelen utan direkte sambandslinjer til knoklane og motorikken.

-- fra Erling Indreeide: Langrenn

Go hug the tiger!

Claus Beck-Nielsen Memorial Tour

Som første stopp på Norges-turneen spiller Claus Beck-Nielsen Memorial en solo-konsert i baren på Det Åpne Teater i Oslo,
søndag den 10. september kl. 21.

Deretter går turen til:
På Hjørnet i Kristiansand den 12. september kl. 18
Bøker & Børst i Stavanger den 14. september kl. 20

Moukhtabar Ensemble – IRTIJAL tour

Bloggeren fra Beirut, Mazen Kerbaj, spiller i Oslo!

Autodafé i København

For today I am a boy

Ibsenske ripsbusker og andre buskevekster

Ja, sørgelig er det i Ibsens univers, akk så sørgelig! Kanskje er dramaet desillusjonens genre per excellance, tenker jeg nå, for like sørgelig er det jo sannelig hos dem alle sammen, fra Sofokles til Tsjekov, Beckett og Kane. Ikke et lyspunkt å skue! Og alltid dør man (eller spiser noen) til slutt!

-- skriver Henning Gärtner i sin anmeldelse av Ibsens beste i Litlive #37, hvor det også finnes anmeldelser av Suzanne Brøgger, Asger Braun (red.) og Zadie Smith, ved henholdsvis Mai Misfeldt, Martin Larsen og Astrid Fosvold.

I see a darkness

Her er eg som misser og reiser frå. Her er eg som pisser i eige sår. Her er eg som frykter at kjærleiken ikkje er noko eg kan halde inni meg, halde fast ved. At hjartet mitt har eksplodert, at bitane fyk utover som partiklar i universet.

-- Bonnie "Prince" Billy / T. Hellesen. Høsten er her, med mørke og med bøker.