Ofta får jag känslan av att problemet är "ptolemaiskt", dvs att felet inte nödvändigtvis ligger på observationsnivån utan i en felaktig utgångspunkt (alltså att jorden befinner sig i solsystemets centrum). Korrekta observationer inordnade i en diskutabel helhetsförståelse. Okej, det låter sig kanske alltid sägas. Sådär lite småsurt - eller bittert, till en bartender. Men om det ligger nåt i min aning så kunde vår tids estetiska ptolemaism definieras som en tendens att utgå från en alltför bestämd uppfattning om hur och vad poesi är och gör, och i förlängningen kanske också varför man skriver/läser poesi; och de avvikelser från denna uppfattning som noteras ordnas in som epicykler. Det är säkert mer komplicerat än så, men jag har bara förvånat (eller snarare lite förundrat) kunnat konstatera att knappt en enda recensent har nämnt att Om det håller om faktiskt, jämte det formalistiska draget, också handlar om nåt, t ex min pappas död i cancer (vilken jag explicit ägnar säkert en fjärdedel av boken åt).
-- Niklas Söderberg imøtegår anmelderiet i artikkelen "Ett skott i foten, med viss precision" i det splitternye nordiske tidsskriftet Kritiker, som ankom Englegården i går, i en pakke påklistret polske frimerker.
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar