Å tie eller ikke tie

Den siste tiden har poesifeltet i henholdsvis Sverige og Norge vært arena for relativt opprivende debatter med skarpe fronter. I Sverige er det "språkmaterialistene" som har vært under angrep, her i Norge har Klassekampens bokredaktør Bendik Wold skutt temmelig vilt rundt seg i sitt forsøk på å ramme det han oppfatter som "språkmetafysikere". Noe av kritikken hans går på enkelte poeters motvilje mot å delta i den ("ordentlige", journalistiske) offentlige debatten, og dermed har han i utgangspunktet vanskeliggjort en dialog, ettersom det å tie i seg selv blir en bekreftelse av Wolds påstander, mens det å ikke tie i seg selv blir å komme i forsvarsposisjon. Så har han også måtte tåle ganske hardtslående motangrep.

Malte Persson, som i en viss grad har vært involvert i den svenske debatten, er nylig tilbake fra Nässjö poesifestival, som han karakteriserer som "ett bra ställe för estradpoeter att civiliserat beblanda sig med språkmaterialister och vice versa". Han har videre noen betraktninger som nok kan overføres på den norske debatten uten vanskeligheter:

Jag har försökt tänka efter vad jag har lärt mig av den gångna debatten. För det första att det är ytterst fåfängt att försöka vara nyanserad i sådana sammanhang. För det andra att den mest sakliga och fortfarande fungerande debattekniken under sådana förhållanden är att tiga. Att inte tiga är dock tveeggat för alla inblandade. När Johan Lundberg utmålar exempelvis mig som en betydelsefull kulturell makthavare fungerar det ju, krasst sett, bara som PR för mig.

Misforstå meg rett: det er fint med diskusjoner omkring poesien, og det har blitt sagt interessante ting fra flere kanter, men det virker altså ikke spesielt konstruktivt på meg med skyttergravskriger.

Peace&love from
Spooky